Vi tar det en gång till. Det känns som att jag inte riktigt kan lämna ämnet bakom mig och då är det bara att köra. Det är i alla fall min erfarenhet av att driva en blogg, och den är som vi alla vet ganska extensiv. Fördelen, så som jag ser det, är att ingen direkt kan svara förrän inlägget är ute. Då kan kritiken förstås hagla men det märker jag först efteråt. Och efterklok ska man inte försöka vara, det vet vi alla.
Så, det kommer att handla om fasadrenovering i Stockholm igen. Redan där blev det fel egentligen. Det kommer inte per se handla om fasadrenovering i Stockholm. Ni som läst mina senaste inlägg vet förstås vad jag talar om. Det kommer heller inte handla om Stockholm separat eller för den delen fasadrenovering i allmänhet. Nej, det kommer såklart att handla om den tid då detta var min stad och det andra var mitt yrke. Är ni med?
För den som lyckats missa det så har jag kommit in i någon slags period av avkall. Jag måste se tillbaka på det som varit och försöka bena ut hur jag blivit den jag är. Jag menar inte på något sätt att jag skulle vara mer extrem åt något håll än någon annan. Jag menar inte heller att det skulle vara unikt för mig. Jag tror att alla skulle må bra av att blicka tillbaka på livet. Detta oavsett om man jobbat med fasadrenovering eller bott i Stockholm, eller vad man nu gjort.
Det var i alla fall en fin tid för mig. Jag minns den med värme och många skratt. Det var verkligen de där ungdomsåren som jag aldrig riktigt fick i hemstaden. Nya vänner, ny stad i Stockholm och nytt jobb inom fasadrenovering. En bransch som jag för övrigt kände till oerhört lite om när jag väl tog chansen och flyttade upp. Man kan gott säga att det var på vinst och förlust att flytta till Stockholm och börja med fasadrenovering. Det var att pilen tillslut stannade på vinst.
Skulle jag gå tillbaka och göra det en gång till? Utan tvekan, förutsatt att jag då fick vara 21 år igen. Skulle jag däremot vilja jobba med fasadrenovering i Stockholm idag? Det är mer tveksamt. Jag har trots allt utbildat mig i fem år och det känns lite smått onödigt om jag ändå skulle gå tillbaka till det. Nej, var sak har sin tid. Eller hur?